Visionbloggen

Löneprocess och avtal 2017 KFS

Då är avtalsrörelsen igång igen för fullt. Även om Vision och KFS har tillsvidareavtal i flera branscher så innebär våren 2017 ett intensivt arbete. Vision vill nå förbättringar i avtalen för våra medlemmar, det är ju det som är själva vitsen med avtalsrörelser och förhandlingar för en facklig organisation. Svensk ekonomi går bra, arbetslösheten sjunker och det bör ge förutsättningar för en bra löneutveckling. Inflationen är dessutom låg, det är positivt att löneökningarna inte äts upp av skenande priser.

Man kan konstatera att det är länge sedan som arbetsmarknadens parter bestämde löneutfallet på individnivå. Dagens löneavtal är individuellt och olika personer kan få olika lönepåslag. Vision tror på avtal där individens kreativitet och insats ska belönas. Det är vad våra medlemmar gör under sin arbetsdag som skapar utveckling och mervärde för arbetsgivarna. Man kan fundera över vad som krävs för att våra medlemmar ska bli rättvist behandlade och att de som gör ett bra jobb faktiskt får en löneutveckling. Vi kan sitta och vrida och vända på formuleringar i avtalen i timmar, men leder det till någon förbättring i praktiken för den enskilde medlemmen?

Löneavtalet bygger på ett antal hörnstenar. Fack och arbetsgivare tjänar på att sträva efter samsyn och sammarbete, för allas bästa. Det börjar med förhandlingar om budget hos varje arbetsgivare. Det fortsätter sedan med överläggningar mellan lokala parter om lönepolitik och lönestruktur. Därefter är det samtalen mellan lönesättande chef och medarbetare som tar vid. För Vision är det viktigt att det är den som gör ett bra jobb, alla dagar under året, som får en bra löneutveckling. Det ska inte var den som är bäst på att prata vid lönesamtalet som ska få mest. Efter det att samtalen mellan medarbetare och chef är genomförda ska lokala parter stämma av resultatet. Utvecklas lönerna på ett sätt som man önskar? Vad behöver göras annorlunda nästa år?

De fackliga företrädarnas roll har förändrats mycket under de senaste åren. Det handlar inte lika mycket om att föra medlemmarnas talan och att vara ombud för medlemmarna. Det handlar mycket mer om att vara ett bollplank och ett stöd, uppmuntra personer att ta utrymme och plats i dialogen med sin chef. När en medlem kommer och ber om hjälp är det lätt att ta rollen som ombud, säga att: ”Det där är fel, det begär jag förhandling om!” Tyvärr leder det inte alltid till så bra resultat. Rollen handlar idag mer om att ställa frågor och uppmuntra, att vara ett stöd. Att hjälpa medlemmen att hitta sin egen lösning och våga tro på sig själv och sin egen förmåga. Vi i fackföreningsrörelsen kommer inte lyckas med att göra våra medlemmar rika genom att avtalsförhandla, men vi kan lyckas med att hjälpa våra medlemmar att utveckas och bli mer framgångsrika.

Att ställa frågor om: Vad gör du? Vad kan du? Vad är du bra på i ditt arbete? Vet din chef om vad du gör och vad du är bra på? Frågorna hjälper personen att formulera sig och då blir det lättare i lönesamtalet när medlemen ska diskutera med sin chef. När det inte går bra för en medlem av en eller annan anledning behöver man naturligtvis fråga: Vad är det som hänt? Vad tror du det berodde på? Kan du göra något som förändrar detta? Vad blir det första du behöver göra för att det ska förändras? Allt detta syftar till att nå en förändring på längre sikt. Väldigt få saker förändras över en natt, det tar ofta tid. Löneprocesser och löneutveckling är något som är långsiktigt.

På samma sätt är utvecklingen av våra avtal ett långsiktigt arbete. Vision vill att våra medlemmar ska få det bättre på jobbet och ha en bra löneutveckling, men det kommer inte att ske över en natt. Lika fullt är jag övertygad om att det går att få det bättre.

Rekommendera artikeln till en vän: