Visionbloggen

#rapporteramera

Personalen i socialtjänsten i Nyköping har tröttnat på svaren, ”du måste lära dig att prioritera”, ”sänk ambitions nivå, ”finns inte budget”. Idag samlas de i en aktion för att tillsammans skriva avvikelserapporter. Syftet är att lyfta ansvaret från medarbetarna till de som är faktiskt ansvariga.

Socialtjänstens medarbetare är många gånger osäkra på hur man ska gå till väga för att skriva en avvikelserapport. Verksamhetens ambition om att rutinerna ska tas upp i en gång om året eller i samband med introduktion följs inte. Tiden saknas, samma tidsbrist som ofta leder fram till själva incidenten. Inte sällan finns också en oro i botten. Man vill ju inte vara besvärlig, den som bråkar. Vad händer om jag rapporterar, kommer då kollegor, chefer eller till och med politikerna att tycka att jag är dålig på mitt jobb?

Låt mig först slå fast: Det är förutsättningarna på din arbetsplats bestämmer ramarna för hur professionell du har möjlighet att vara. En incident är en organisatorisk brist – inte ett individuellt misslyckande.

Det är dessutom en lagstadgad skyldighet att rapportera bland annat bristande rutiner, för lång handläggningstid och bristande resurser. De missförhållanden som finns i verksamheten måste komma fram – så att de kan åtgärdas.

Det är så oerhört viktigt villkoren inom socialtjänsten synliggörs. Personligen kan jag ibland fundera över om jag är alltför alarmistisk i beskrivningarna om hur medarbetare och chefer har det i de sociala verksamheterna. Men bara tills jag har träffat ett nytt gäng som berättar om sin vardag. Om tre LVU samma dag som man har blivit hotad. Om ständiga prioriteringar mellan människors till synes lika allvarliga behov. Och om hur ensam man är i arbetet när chefernas situation också är pressad.

Konsekvenserna av obalansen mellan krav och resurser måste bli synlig för dem som äger makten att åtgärda dem. Vision i Nyköpings initiativ, #rapporteramera, är ett föredöme. Det är förhållandevis enkelt att börja prata om dessa frågor på arbetsplatsen. Att visa filmen på en APT och gå igenom rutinerna – vad gäller för just vår arbetsplats?

Som politiker är det också enkelt att ställa frågor. Hur vanligt är det med avvikelserapporteringar i vår verksamhet? Är det för många eller för få – kanske inte ens någon? Känner personalen sig trygg med att anmäla? Och framför allt: Vad kan vi göra för att incidenten aldrig ska hända igen?

Läs mer om #rapporteramera: https://vision.se/nyheter/2016/maj/dags-att-rapporteramera/

 

Rekommendera artikeln till en vän: