Visionbloggen

Socialarbetaren och språket

I många yrken finns det specialuttryck som bara de som arbetar inom yrket förstår. Och det är så inom det sociala området också. Kan detta vara en faktor för att det ibland uppstår konflikter på en socialförvaltningen, dvs mellan socialsekreterare och klient?

Hur många vet att socialbidrag, ekonomiskt bistånd och försörjningsstöd är samma sak? Visst är det konstigt att vi inte kan hitta bra ord/uttryck, som alla kan använda och förstå. Socialbidrag har en dålig klang, lite negativt, men jag tror att många förstår vad det är.

Står du till arbetsmarknadens förfogande, frågar socialsekretaren när jag ringer för att be att få en blankett. Va, svarar jag. Ja, är du inskriven på arbetsförmedlingen, säger socialsekreteraren. Jaha, ja, svarar jag. För att ha rätt till bistånd måste du göra vad du kan för att bidra till din egen försörjning, alla vägar måste vara uttömda, fortsätter socialsekreteraren att berätta. Nu undrar jag, vad betyder det? Tänk om jag inte är så bra på svenska.

Om du fyller i ansökan och skickar med alla bilagor, så ska jag göra en utredning, och därefter så ser vi om du får bistånd.  Du får en tid för besök och då går vi igenom hela din situation, utredande samtal och går igenom vilka handlingsalternativ det kan tänkas finnas till din försörjning. Socialtjänstlagen bygger på ett individuellt behovsbedömningssystem och helhetsperspektiv.  Här är det en del klienter som ger upp.

Kan den enskilda socialsekretaren genom sitt språk kunna förbättra relationerna med klienter? Kan vi ändra vårt språk så att fler förstår vad vi säger?

(Reflektion efter en föreläsning på swsd 2012 i Stockholm)