Visionbloggen

Turkiet – det handlar inte om kuppförsöket längre

För min egen del så kröp verkligheten ut ur bildskärmen en dag i juli i somras. Jag och visionaren Anders Hagelin besökte en konferens om HBTQI-rättigheter som anordnades i samband med Europride. Det var ungefär två veckor efter kuppförsöket i Turkiet och Erdogans regim hade börjat slå tillbaka urskillningslöst – inte bara mot kuppmakarna inom militären, utan även mot fackförbund, media och civilsamhälle.

(I:et i HBTQI står för ”intersex” och syftar på personer vars kroppar fysiskt inte motsvarar samhällets typiska bild av vare sig en mans- eller kvinnokropp. I Sverige har vi ofta varit ganska dåliga på att lyfta fram dessa personers situation och rättigheter.)

Jag och Anders höll en workshop. Några av deltagarna kom sent, precis när vi skulle dra igång. Det blev trassel med deras tolkning och jag var lite nervös inför workshopen, så jag blev irriterad. Det var mitt första möte med de turkiska deltagarna. Jag fick snart klart för mig att de kommit direkt från Turkiet, att de blivit försenade på grund av flygstrul och av att myndigheterna först inte ville släppa ut dem ur landet. Några av deras vänner hade nekats utresetillstånd. Alla var de fackligt aktiva kvinnor som dessutom drivit HBTQI-frågor hårt i Turkiet.

Det hölls flera workshopar parallellt den dagen, och för att kunna täcka så mycket som möjligt delade Anders och jag upp oss och gick på olika. Tyvärr fick jag inte möjlighet att gå på den turkiska workshopen. Den handlade om deras kamp för HBTQI-rättigheter och förföljelsen som de utsätts för. Det var den enda workshop där jag såg flera av deltagarna komma ut rödgråtna och medtagna efteråt.

Allvaret i situationen underströks också av att arrangörerna flera gånger påpekade att vi absolut inte fick publicera bilder eller namn på de turkiska deltagarna i sociala medier. Ingen kände sig säker i Turkiet, vare sig fackliga eller HBTQI-aktivister – ännu mindre de som var både och.

Sedan dess har situationen eskalerat. Förra veckan stängde myndigheterna ner verksamheten för 370 organisationer och föreningar i Turkiet. 100 000 offentliganställda har tagits ur tjänst, avskedats eller avstängts. Många av dem har dessutom fråntagits sina pass, för att förhindra dem att lämna landet. Minst 32 000 personer har arresterats. Mer än 160 medieföretag och förlag har stängts ner. 127 journalister har fängslats, vilket är flest i världen. I förra veckan berättade turkiska fackföreträdare på ett möte som jag var på om hur de inte ens har möjlighet att följa upp alla rapporter om övergrepp i turkiska fängelser.

Vision, precis som de turkiska facken, tar såklart starkt avstånd från kuppförsöket. Men det som sker nu handlar om något annat. Ingen kan på fullaste allvar mena att alla dessa människor som nu drabbas av repressalier har varit involverade i den misslyckade kuppen. På ett möte i förra veckan uttryckte ett av våra turkiska systerförbund: ”Detta handlar inte bara om att slå tillbaka mot kuppmakarna. Det här är ett slag mot fred, frihet och demokrati.”

Vision har sedan länge samarbetat med turkiska fackförbund. Just nu är vi involverade i ett projekt för att organisera och stärka unga och kvinnor som arbetar i osäkra och underbetalda arbetsformer (s.k. ”precarious work”). Nu har fackliga förtroendevalda problem att resa för att träffa oss. De måste begära utresetillstånd och deras resor anses suspekta. Förföljelse av fackliga har tyvärr förekommit länge i Turkiet, men nu är riskerna ännu fler. Vision kommer såklart att fortsätta med vårt stöd.

 

(Jag har lånat en hel del av siffrorna från TCO:s internationella sekreterare Berivan Öngörur som rapporterar en hel del om situationen i Turkiet på facebook och twitter – följ henne gärna. TCO arrangerar även ett panelsamtal i Stockholm på måndag 22 nov, se www.tco.se/EVENT/ )

 

Rekommendera artikeln till en vän: