Visionbloggen

Zombieprevention eller helt enkelt chefsintroduktion

Jag har inte sett The Walking Dead. Jag förstår inte att zombieöverlevnadsexperten (!?) Herman Geij kunde utses till lyssnarnas Sommarvärd i P1 förra året. Kanske för att jag inte är drabbad av populärkulturens zombiefeber. Överlevnadstemats preventiva inriktning är i alla fall riktigt intressant, låt oss återkomma till det.

I senaste numret av tidningen Chefen i fokus visar det sig att unga chefer, många förmodligen förstagångschefer, överväger att sluta eftersom chefsuppdragen lutar åt att vara mer pressande än stimulerande. Det skulle kunna betyda omfattande chefsflykt. Vi har sett en del tendenser åt det hållet men det går också att måla upp andra parallella scenarier.

En nyligen publicerad forskningsstudie (Managers Turnover in the Public Sector) bekräftar tidningen Chefen i fokus resultat. Men, och det är viktigt, viljan att lämna arbetsplatsen/chefsrollen och att faktiskt göra det bestäms inte nödvändigtvis av samma faktorer. Många chefer kommer att bli kvar trots att de egentligen känner att de borde lämna. Utifrån det förs en diskussion om att bristande arbetsvillkor riskerar att forma psykiskt frånvarande chefer. Kanhända lite som viljelösa chefzombies.

Oberoende av om cheferna med negativa psykosociala arbetsvillkor blir kvar eller inte så gör arbetsgivaren självmål av den mer pinsamma sorten. Det är svårt att se det på något annat sätt när det så tydligt handlar om faktorer som varje HR-chef kan rabbla i sömnen. Om någon för stunden råkat glömma så tar vi det igen. Några av de mest centrala faktorer som påverkar chefers psykosociala arbetsvillkor är verksamhetens art, antalet direktrapporterande medarbetare, chefsstöd och chefserfarenhet.

Chefer med liten chefserfarenhet behöver mer stöd. Följaktligen blir det extra tillspetsat när många av de unga cheferna som övervägde att sluta i Chefen fokus undersökning samtidigt säger att de inte fått någon eller dålig introduktion. Problemet tycks vara att det inte riktigt finns utrymme och organisatoriskt tålamod att introducera, många kastas därför sanslöst fort och ensamma in i arbetet. Kortsiktigt och motsägelsefullt när vi vet att det för de allra flesta tar tid att bli en bra chef. Chefskap växer till sig när det praktiseras över en längre period.

Det behövs en överlevnadsstrategi för förstagångscheferna, ett aktivt (zombie)preventivt arbete eller helt enkelt en vettig chefsintroduktion. Introduktion är inte i första hand omfattande chefsutvecklingsprogram. En bra introduktion börjar med relationen till den egna chefen. Förstagångschefens chef är huvudnyckeln till en bra introduktion. Grejen är att bygga in ett vardagligt närvarande stöd.

Tanken på psykiskt frånvarande chefer är horribel. Att vara chef är givetvis något helt annat. I perioder kanske lite stressande, motigt och smått övermäktigt men oftast mycket inspirerande. Att vara chef är att ha inflytande och att göra något meningsfullt av det.

Rekommendera artikeln till en vän: